Erika Bengtsdotters är en av de konstnärsmedlemmarna i Uppsala konstnärsklubb som krattar för kulturen.

GALLERI 1. Tunna trådar från taket bär upp en skir glasskiva med schackrutor. Vi spelar schack med livet, där snäckorna och stenarna får vara sinnebild för allt som lever. I centrum för installationen finns huvudämnet: vattnet, rent vatten i en glasskål i all sin enkelhet, som när det fångas av ljuset, får liv och glittrar förtrollande. Vårt livsuppehållande element är omringat och avspärrat med varningsfärg och nedanför finns olika plastbehållare som får symbolisera döden– alla gifter som släpps ut.

– Allt från mikroplaster i tandkräm och smink, till oss konstnärer som tidigare använde färger med kadmium påverkar vattnet. Det finns små saker alla kan göra om vi bara tänker till lite, som kan leda till förändringar, förbättringar– det finns hopp, säger Erika Bengtsdotter.

Utställningen handlar om vattnets närvaro i allt, från livets början till livets slut och vittnar om en miljömedvetenhet. Med små, men effektiva medel har Erika Bengtsdotter fångat känslan av vatten i hela lokalen; glaskulor hänger från taket som stigande luftbubblor, medan akrylmålningarna är skapade i skikt som frambringar transparens.

– En del dukar jobbar jag på i åratal, målar om. Jag tror jag blir mer och mer självkritisk ju längre jag lever. Men bilderna måste få ta sin tid.

När konstnären själv får reflektera över sin utveckling berättar hon att hon mer och mer går mot abstraktion, men hon vill inte måla helt abstrakt.

– I den här utställningen vill jag att det ska skymta saker, företeelser; snäckor, fiskar och specifikt vatten som man anar här och där. Rytmer, rörelser. Det som är anat och outtalat är intressant, så att man själv får använda sin fantasi, det är vikten av att sätta igång en process hos den som betraktar.

Till sitt måleri inspireras Erika Bengtsdotter delvis av klassiskmusik, men samtidigt som språket och orden förblir viktiga. Detta är den fjärde utställningen på Galleri 1. Den första var 2003 när hon inspirerades och inspirerade till texter av författaren Åsa Eriksdotter. Även denna gång finner man ett samband mellan text och bild.

– Bilderna föds genom att jag målar från fantasin och tankevärlden. Jag tycker att det är spännande med kontrasterna mellan mörkt och ljust, men också viktigt att reducera, att inte fylla på med för mycket, hålla det enkelt. Det primära är förstås längtan att få uttrycka sig, att få ge sig hän.

Hon har förmedlat sina kunskaper i 17 år på Studieförbundet Vuxenskolan, med ett stort spann i åldern hos deltagarna, från 24 till 93 år. På kurserna får man lära sig färglära, materialkännedom, komposition och att vidga sitt seende.

– När man målar kan man fångas av ett meditativt flöde. En uppjagad, stressad person får sätta sig vid ett staffli, gå in i färgvärlden och landa i det välgörande, lugnande ögonblicket.